Crybaby

Häromdagen tittade jag på två tvprogram.
Jag grät lika många gånger.
Anledningarna hette Extreme Home Makeover och Related.
De överamerikaniserade programmen spelade på min känslighet då de presenterade några klyschor och visade ömhet en ensam kvinna i hennes bästa år aldrig kan komma åt strax innan jobbet. Killen var ju FÖRLAMAD herregud!!

Min nyfunna sentimentalitet visade sig hela veckan varför jag utfärdade en varning då stackars Adde klappade på mig och uttryckte sitt missnöje över att bara ha varit rar.
Det hjälper inte.
Mottaglig ung kvinna tror dig.

Akta, jag kanske börjar gråta