Subjektiv läkning

Beklagar.
Jag hörde vad som hänt.
Den mest förtvivlade form av ensam tvåsamhet.

Jag är ledsen men
så vitt jag vet tar ingen läkare emot remisser med krossade hjärtan.
För abstrakt.
Subjektivt.
För att kunna skriva ut piller som ska räcka i trettioen dagar,
döva smärtan
få dig att le igen
och sedan gå vidare.
Klappa dig själv på axeln.
Du klarar ju sådant här.
Kom ihåg vad mamma sa.
"Stora karlar gråter inte"
Så ring närmsta vän och titta på fotboll.
Beställ pizza och drick öl.
Hyr en dålig film.
Drick sprit du halvgillar och gå ut.
Någon som är yngre står på menyn.
Någon som kanske inte förstår.
Förlora dig i hennes armar för en kväll
Och blanda berusningen av klumpen som värker som vansinnets trumslagare i bröstet
med alkohol och salta kyssar
Låtsas att du har släppt henne redan
Eller
Låtsas att det är hon

Vakna upp i en säng som inte är din egen
Med en omvärld som verkar behöva räddas från gravitationens upphävelse
Gå innan hon vaknat
Ta omvägen vid Hagagatan
Och befria dina tårar som snart tycks svämma över
Det gör så fruktansvärt ont

Varje rörelse andas henne
Varje aktionspotential frigör Ert egna signalämne
Det som från början inte fanns
men som skapades med tiden
Som upprätthöll Era kroppar
Så mycket att det andra verkade obetydligt

Stora karlar gråter
Du får gråta
Ja
Du får gråta