SJ:s finest

Imorse vaknade jag av väckarklockan, 07:15.
I famnen på en ung man med brunt hår.
Våra kroppar var ihopklibbade, solen lös in mellan hans gardiner.
Hans fingrar letade sig över mitt hår och jag kysste hans öra.

Klockan visade 11:07 nästa gång.
Iförd jacka och med en filt med älgar över knäna vaknade jag till en röst som tillhörde en fyraårig flicka från Iran/Irak.
Hon hade stuckit in sin mun mellan tågsätena där jag och en äldre dam satt och pensionärssov.
Vad hon sa?

"Bee bee, vida lamm, hadu nåån ull
Åå två par strumpor åt lillelilleblooor
Bee bee, vida lamm, hadu nåån ull
Åå två par strumpor åt lillelilleblooor"