Vinnande affisch

För en tid sedan hade jag en tävling där mannen jag gillade bäst skulle koras.
Det handlade inte om att kora något självklart val (pojkvän/pappa/Ghandi) utan en vanlig dödlig som gjort något. Vinnaren

GRATTIS Martin Lundin

Martin och jag delar intressen som musik, musik och musik. Ibland har vi också diskuterat män och kvinnor (män för mig, kvinnor för Martin) och existentiella problem (läs kriser).
Eftersom en av våra gemensamma darlings är Magnus Tingsek och Martin har den charmiga sidan att "prata med alla" har jag mottagit någon form av personlig present efter varje konsert han sett. För när jag har tittat på Tingsek har förmågan att prata liksom slagits ut. Jag har stumt stått och glott på honom och knappt svarat på tilltal.
Du förstår vart jag vill komma, han är min drömman.
Killens musik spred sig hursom även uppåt i åldrarna hos familjen och pappa började nynna på bitar från World of it's own på söndagsmorgnarna. Det var någonstans här som också pappa fick ta del av Martins briljans.